
Jag väljer att låtsats som ingenting och spelar barnlös, för att snart gå till slaktaren och köpa halal-lamm. Ikväll bjuds det nämligen på couscous med lamm. Välkommen! Bääääh.

Det var väl ungefär nu jag började fundera på vad grejen är med alkohol och djur. Jag är trött på att dricka björn, ren och fasan. Jag vill inte ha mera gås eller hjort. Jag vill ha något som jag bryr mig om, något som känns. Låt mig korka upp en Belgisk pedofil, låt mig svepa en sexa bostadspolitik eller stilla njuta av ett hakkors on the rocks.
Jag landade tillslut och det stod en liten skelögd Tjeck och väntade med en vanlig "Christian Saldert" lapp i handen. Jag lät honom aldrig röra mina målardukar, hans korta grova banjofingrar fick aldrig ens chansen. Jag förde in mina dukar i hans baklucka med ömt smek, men samtidigt med en slags känslomässig vördnad för den västerländska konsten. Väl inne i bilen fanns det enligt beställning två kalla Urquell som knäcktes på rot. Jag kom tillslut fram och tackade chauffören genom att skaka hans lilla kolrot till hand, han såg otroligt glad och nöjd ut. Det kan inte vara varje dag en vanlig man som han får kuska runt med en av världens bästa konstnärer.
Väl inne i lägenheten bjöds det på buffé, fortfarande ingen fast föda dock. Jag kände hur min andedräkt blev sämre och sämre, snart skulle den vara nästan som senapsgas. Vi gick därefter till en bar som var tom. Där blev jag bjuden på öl, samtidigt som jag och mina vänner försökte samtala. Det gick inget vidare så vi gick hem, via en dygnet runt öppet Indier, där vi handlade varsin öl och jag gick loss på en jävla smörgås. Det var den godaste jävla smörgås jag har ätit. Det var ett jävla geni som hade komponerat den. Den var Balkan, den var klezmer, baguetten var som en stor monumental hyllning till mänskligheten och penisen. Den var gjuten i min mun.
Innehåll?
Bröd, bra bröd.
Paprika cream cheese, kvinnosmör
Tre sorters färsk paprika, Balkan-style.
Mortadella
Chorizo, Spansk-style.
Sallat, Vanlig sallad alltså, fast med roligare namn. Typ som Peter Wallenberg.
Jag åt den jävla smörgåsen som om jag bar mitt barn igenom öknen och mitt barn var den sista droppen vatten. Någonsin.
Så nu sitter jag här och längtar efter mycket, men inser att idag blir det ingen jävla smörgås, utan chipslåda. Fast det lutar faktiskt åt en lammgryta med couscous. Chipslådan kommer med lågkonjekturen. Än talas det nämligen inte finska i Prag. Här Skinner solen och jag har massa pengar kvar.
nerat i stort sätt hela första veckans alla måltider. Det har alltid varit mycket snick-snack från min sida om chipslådan och nu är det äntligen tänkt att det ska bli av. Denna bomb av dålig smak, detta sköte av kalorier, denna totala brist på kulinarsikt ansvar i egenskap av en helt vanlig arbetargratäng. Auguste Escoffier vrider sig varv efter varv i sin grav. Tore Wretman har redan börjat gräva sig igenom kistan och crawlar rätt ner mot jordens kärna.